Fråga en utvecklare hur företagets kunddata hanteras, och svaret är en databas med scheman och historik. Fråga samma företags SEO-ansvariga hur länkprofilen hanteras, och svaret är påfallande ofta ett kalkylark med flikar. Länkdata är strukturerad data: källa, mål, ankartext, datum, status. Den förtjänar samma disciplin.
Kalkylarket skalar inte
Ett länkarbete på hundra placeringar går att hålla i huvudet. Vid femhundra börjar dubbletter smyga sig in: samma domän köps två gånger, en död länk upptäcks ett halvår för sent, och ingen minns vilken ankartext som användes var. Det är exakt de problem databaser löser med unika nycklar och statusfält.
Specialiserade verktyg har vuxit fram
De senaste åren har en verktygskategori etablerat sig mellan kalkylarket och de stora SEO-sviterna. Danska The Linkbuilding Hub är ett exempel byggt just för länkarbetets datamodell: en katalog över hundratals länkplattformar med metadata, kombinerad med registrering av egna placeringar. Poängen med den typen av system är inte funktionerna i sig utan att datat blir enhetligt, samma fält för varje länk, vilket gör det möjligt att faktiskt fråga sitt länkarbete något.
Minimikraven om man bygger själv
Vill man hellre bygga än köpa räcker en enkel tabell långt: källdomän, mål-URL, ankartext, publiceringsdatum, senast verifierad och status. Lägg till ett cronjobb som kontrollerar HTTP-status på varje källa varje vecka, så har man mer kontroll än de flesta byråer. The Linkbuilding Hub och liknande tjänster konkurrerar i praktiken med just det skriptet, plus disciplinen att faktiskt underhålla det.